Det är mer att se över än vad många inser när det kommer till avel. Även om du tror att din hund kommer bidra till bra avkomma, är så inte alltid fallet om parningen sker med fel individ.

Du tycker kanske att du har världens finaste, trevligaste och på alla sätt och vis bästa hund. Du vill gärna ta valpar från din hund eftersom du är övertygad om att valparna kommer bli minst lika underbara. Du kanske till och med vill behålla en avkomma själv. För en seriös avel räcker det dock inte riktigt till som mål med aveln. Grundliga hälsotester bör göras på både tik och hane och hundarna bakåt i släktledet bör kontrolleras för exempelvis sjukdomar och inavelsgrad. Mentaltestar och meriteringar visar att hunden har andra kvaliteter än bara att vara en fantastisk familjehund – även om det kanske räcker gott för dig.

Aveln ska gynna inte bara dig själv utan rasen som helhet och kommande generationer. Därför bör du formulera dina mål med just din avel som går i ett led för att utveckla rasen. Beroende på vilken ras man har riktat in sig på kan olika komponenter ligga i fokus, men du bör oavsett formulera ett mål som kombinerar dina egna, personliga visioner med rasens och individernas bästa. Det kan exempelvis handla om att man vill föda upp sunda och friska hundar med bra mentalitet och arbetsvilja som följer den rasstandard som finns. När du har formulerat ditt mål med aveln så är det viktigt att det blir en naturlig del i avelsarbetet, och att du arbetar aktivt på olika sätt för att nå målet eller målen.

När man frågar olika uppfödare varför de sysslar med avel så kan man förvänta sig att man får en hel del olika svar. Några vanliga anledningar kan vara att man älskar sin ras, brinner för just den rasens utveckling eller rasgruppen i stort, att man har bra avelsmaterial som man vill använda sig av och att man vill bidra med någonting specifikt till rasen. Det är viktigt att man innan man startar sin avelsverksamhet börjar med att fundera igenom syftet eller syftena med aveln.

De flesta seriösa uppfödare har fokus på att ta fram bra, friska och rastypiska hundar som fungerar både fysiskt och mentalt. Olika raser tampas med olika hälsoproblem och det gäller att lägga en stor skopa energi på att förebygga ohälsa av olika slag.

Förutom allt detta så kan det finnas de som har ett fokus på att exempelvis få fram bra familjehundar, eller tävlingshundar. Man kanske lägger tyngdpunkt på en specifik färg eller färgteckning som man tycker om. Oavsett vilka intressen man har så bör hundarnas hälsa och rasens positiva utveckling ligga i framkant vid avelsarbetet och man bör vara medveten om att ett bra avelsarbete kräver en hel del tid, tålamod, engagemang, kunskap och pengar.

Listan över de mest populära hundraserna i Sverige står sig ganska lik från år till år med några mindre förändringar över tid. Dessutom kan man se variationer i popularitet beroende på var man bor i landet. Har en ras varit med i en film eller TV-serie så tenderar den att öka i popularitet, likaså om en ras förknippas med en kändis.

Svenska Kennelklubbens senaste redovisning 2015 visar att rasen där flest registrerade hundar finns är Labrador retriever som under flera år legat på en stabil förstaplats. På andra plats kommer jämthunden, en av Sveriges nationalraser, som har fått ett riktigt uppsving. 2014 klättrade den upp på topp 3-listan för första gången någonsin. Tredjeplatsen tar Golden retriever, en ras som under många år varit en mycket populär ras, inte minst som familjehund.

En ras som under många år toppade som favorithund är schäfern, men rasen har under de senaste åren minskat något i popularitet och ligger under 2015 på en 4:e placering. Bland hundarna som ofta används som sällskapsraser toppar bland annat chihuahua, både långhårig och korthårig, fransk bulldogg, bichon havanais och mops. Hos Svenska Kennelklubben kan man årligen följa statistik över antal registrerade valpar i varje ras och rasgrupp, samt vilka nya raser som registreras i landet.

Att hålla på med avel är fantastiskt givande, men det innebär även ett stort ansvar. SKK, Svenska Kennelklubben, har regler och det finns djurskyddslagar att hålla sig till. Dessutom finns det etiska och moraliska värderingar om vad som är rätt och fel för hundarnas skull, och även raser som helhet och valpköpare.

Svenska Kennelklubbens grundregler innehåller bland annat ett kapitel som rör just avelsetik. Det behandlar områden som att man inte får använda sjuka eller funktionshindrade hundar i aveln, och att avelshundarnas temperament väger tungt när man väljer individer. Olika typer av beteendestörningar är inte acceptabla. Olika raser har dessutom särskilda krav på vilka hälsotester som behöver göras innan man beslutar sig för att avla på just den hunden, för att man vill främja hälsan hos djuren och inom rasen.

Ögon, armbågar och höfter är vanliga delar att kontrollera. Sjukdomar som man vill undvika kan vara epilepsi, hjärtsjukdom, hormonrubbningar och så vidare. En uppfödare bör vara väl insatt i genetik och inte avla på individer som är bärare av dubbla anlag för allvarligt sjukdom. Andra regler att förhålla sig till är med hänsyn till tiken. Du får exempelvis inte fortsätta avla på en tik som blivit förlöst med kejsarsnitt två gånger. Du får heller inte tvångspara en tik, och den dräktiga tiken får inte tävla för nära inpå beräknad valpning.

Vid val av ras så finns det en hel del att tänka på. Först och främst så behöver man fundera igenom sin livsstil och intressen. Vill du ha en hund enbart som sällskap hemma i soffan så kan en mindre sällskapsras passa bäst, även om hundar i den rasgruppen förstås också behöver både fysisk och mental stimulans. Om man vet att man kommer vara väldigt aktiv och träna sin hund på något sätt så kan en mer arbetande ras passa bra.

Hundar är individer med olika, personliga egenskaper men inom de olika raserna finns typiska karaktärsdrag som blivit framavlade under lång tid. En hund som är avlad för att skälla, exempelvis isländsk fårhund som är avlad för att driva djuren den vallar med hjälp av skall, är kanske inte lämplig för en person som har svårt att stå ut med en hund som har mycket ljud för sig. En vallhund är avlad för att valla och en jakthund är avlad för att jaga.

Dessa hundar kommer inte trivas som soffpotatisar på heltid. Det är onödigt att köpa en hund som har typiska drag som man försöker träna bort, när det finns så många andra raser att välja på. Är man förtjust i pälsvård finns många hundraser som kräver det och vice versa.

I Sverige finns över 300 godkända hundraser hos Svenska Kennelklubben och sett över hela världen finns ännu fler. Läs massor, besök uppfödare och prata med olika erfarna hundmänniskor för att bilda dig en uppfattning om de raser du är intresserad av!

Intresserad av att starta en kennel? Säkerställt att du har tillräckligt med tid, engagemang och pengar? Har du ett tydligt och formulerat syfte med den tilltänka uppfödningen? Då kommer här några tips på vägen mot att starta en kennel.

Börja med att lägga ner mycket tid på att forska om den ras och rasgrupp som du är intresserad av. Bli expert på rasen och de olika linjer, det vill säga individer och släkter inom rasen, som finns. Blunda inte för eventuella hälsoproblem utan var ärlig mot dig själv för att jobba för friska hundar. Dyker det upp problem senare i aveln så är hundarnas hälsa viktigare än att aveln fortskrider.

Gå en, gärna flera, uppfödarutbildningar hos exempelvis Svenska Kennelklubben. Gå olika typer av kurser och lär dig så mycket som möjligt både om uppfödning och hundar i allmänhet. Lyssna till de med erfarenhet men lär dig också att sålla bland tips och råd. Hos Svenska Kennelklubben registrerar du ett kennelnamn. Tänk även på att du har bra försäkringar. Det finns exempelvis avelförsäkring till tiken och sedan bör valparna vara dolda fel-försäkrade. Lägg ner tid på att ringa runt och prata med olika försäkringsbolag. Olika bolag passar bra för olika behov och raser.

Kom ihåg att planera din kennelverksamhet och att hundarnas välbefinnande alltid kommer i första hand! Lycka till med starten av din kennel!

För den som är intresserad av att starta kennel finns mängder faktorer att tänka på och förbereda, men här kommer tre särskilt viktiga saker att tänka över!

1. Först och främst, och det allra viktigaste, är att du noga tänker igenom vilket eller vilka syften du har med uppfödningen. Det räcker inte med att man tycker att man har en fin och trevlig tik utan kennelverksamheten bör gynna rasen.

2. Ställ dig frågor som: Har jag ekonomi och tid nog för att starta en kennel? Intresse och engagemang? Det kostar mer pengar än man kan tro och tar betydligt mer tid än man kan föreställa sig. Åka på utställningar, leta lämpliga linjer och individer, köpa in hundar som gynnar utvecklingen i aveln, köpa bra foder och tillbehör, veterinärkostnader, parningar, meriteringar av olika slag, buffert för oförutsedda händelser och så vidare – det går åt tid, pengar och engagemang.

3. Sist men inte minst behöver du tänka över om du har tillräckligt med kunskap, både om rasen du är intresserad av och hundar generellt. Man bör ha en lång och gedigen erfarenhet av hundar och sin tilltänkta ras för att starta kennelverksamhet. Saknar du kunskapen som krävs kan det vara en bra start att hitta en kennel att hjälpa till på för att skaffa dig erfarenhet. Svenska Kennelklubben har dessutom bra uppfödarutbildningar.