Att hålla på med avel är fantastiskt givande, men det innebär även ett stort ansvar. SKK, Svenska Kennelklubben, har regler och det finns djurskyddslagar att hålla sig till. Dessutom finns det etiska och moraliska värderingar om vad som är rätt och fel för hundarnas skull, och även raser som helhet och valpköpare.

Svenska Kennelklubbens grundregler innehåller bland annat ett kapitel som rör just avelsetik. Det behandlar områden som att man inte får använda sjuka eller funktionshindrade hundar i aveln, och att avelshundarnas temperament väger tungt när man väljer individer. Olika typer av beteendestörningar är inte acceptabla. Olika raser har dessutom särskilda krav på vilka hälsotester som behöver göras innan man beslutar sig för att avla på just den hunden, för att man vill främja hälsan hos djuren och inom rasen.

Ögon, armbågar och höfter är vanliga delar att kontrollera. Sjukdomar som man vill undvika kan vara epilepsi, hjärtsjukdom, hormonrubbningar och så vidare. En uppfödare bör vara väl insatt i genetik och inte avla på individer som är bärare av dubbla anlag för allvarligt sjukdom. Andra regler att förhålla sig till är med hänsyn till tiken. Du får exempelvis inte fortsätta avla på en tik som blivit förlöst med kejsarsnitt två gånger. Du får heller inte tvångspara en tik, och den dräktiga tiken får inte tävla för nära inpå beräknad valpning.