Att människor och hundar kommer så bra överens beror i grunden på deras sociala behov. När människan först började sprida sig över världen och nådde de platser som beboddes av vargar är det troligt att de snabbt utvecklade en form av samliv. Att de konstant kom i kontakt med varandra skapade förmodligen en kunskap om varandras levnadsvanor och goda egenskaper.

Det dröjde inte länge innan människorna började omhänderta vargungar för att använda dem i sina egna samhällen. Vargarna uppfostrades till väktare, sällskapsdjur och jägare. Man började avla fram djur med önskade egenskaper genom domesticering. Hunden är på så vis inte längre ett vilt rovdjur.

Genom aveln har man försökt få fram raser som kan användas till specifika ändamål. Detta har skapat en stor mängd fantastiska hundraser med unika egenskaper. Det har dessvärre också lett till att vissa raser lätt drabbas av besvärliga sjukdomar.